EmelieEriksson

Precis, vaknade kl 6 av att jag hade jätte ont i magen och mådde otroligt illa. Inte bra med tanke på att jag skulle till jobbet.

Tiden gick och jag mådde fortfarande illa, men inte lika mycket som precis när jag vaknade. St å jag drog till jobbet iallafall. När jag kom dit mådde jag fortfarande illa men efter etag så gick det över. Trodde verkligen att jag hae blivit magsjuk eller något läskigt.

Sedan sprang jag ifrån jobbet för att hämta ut värktabletter på apoteket. Det gick ju inte heller så grymt bra till en början eftersom dosen som jag skulle ha var slut. Efter en tids dividerande med telgeakuten och två apotek så fick jag dem äntligen, men det var brustabletter men det fungerar minst lika bra. Måste ju ta värktablett i nödfall när jag har haft sådan smärta i ryggen som jag har haft dem senaste dagarna, så vad gör man. Men det gick ju bra tillsist :)

Sedan efter jobbet så åkte jag till saltskog och träffade Camilla som var hos hennes pojkvän, vi skulle gå och äta pizza. Det var gott förutom att jag började må illa efter, usch.

Nu är jag iallafall hemma och funderar på att sova ganska snart, är så trött.

Mina inlägg skall inte handla om dig hela tiden, men det här som jag går igenom och har gått igenom i 2 års tid är jättte jobbigt. Jag hoppas att det finns ett slut på lidandet snart, hör av dig när du har något vettigt att säga. Jag vill vänta på ett svar från dig men problemet är att jag tror att jag aldrig någonsin får ett. Vet inte vad jag ska göra. Du vet inte riktigt allt om mina känslor men nästan, och jag vet absolut ingenting. Jag kan inte stå snällt och vänta för länge, det vet du. Och om du verkligen skulle vilja vara med mig så hade du visat det för länge sen. Därför undrar jag om allt det här är värt det. Men du är min svaga punkt. Tänk på att det är schysstare att be mig dra åt helvete istället för att jag ska hoppas på att det blir vi. Jag hoppas du förstår mig. Jag vill vara med dig, men kommer det någonsin funka? Ställ dig själv den frågan. Jag gör i nuläget det bästa i situationen. Men mitt hjärta är skört. Kom ihåg det. Om du ens bryr dig ett smack.

Jag vet inte vad jag ska säga.

Hoppas du verkligen tänker över det här, men inte för länge för då är det försent.

Finns det någon plats i världen som är förtjänt att kallas paradis?
Isåfall skulle jag vilja komma dit..

Paradiset? Eller bara en bild som visar vad vi önskar?...

Jag saknar dig.
Jag tänker på dig konstant.
Jag pratar om dig så fort jag får chansen.
Jag drömmer om dig.
Jag vill ha dig här.
Dina ord ekar i mitt huvud.
När jag blundar ser jag dina vackra ögon och ditt fina leende.
Jag tror att jag är kär.

Men det finns en spärr mellan oss.
Jag har tagit bort min spärr för dig. Kommer du någonsin ta bort din för mig?
Jag skulle kunna göra allt för dig. Allt förutom att skada andra människor. Annars allt.

Jag har kommit fram till en sak. I sex års tid så har jag varit kär så det gör ont, för det har för det mesta varit kärlek som gör ont, för att den är så stark. Den första killen tog 4 år. Den andra är inne på sitt andra. Jag vill bli lycklig snart. Och du är den som gör mig lycklig.

Det finns så sjuka saker som händer i världen. Saker som bara inte får hända, men saker som händer.
Saker man inte kan göra någonting åt, men det finns också situationer där man kan göra skillnad. Sen är det många som väljer att inte göra det, det stör mig.

Varför finns det så sjuka människor? Som våldtar, mördar och gör brutala saker som en människa med normalt tänk aldrig skulle göra? Varför åker inte alla fast? Varför prioriterar inte svenska polisen att gå på våldtäktsmän istället för att jaga snorungar med moppe? Svenska polisen är feg.

Vad är hedersmord bra för? Och hur fan tänker den som mördar tex. sin syster? Sitt eget kött och blod?

Varför står folk och bara tittar på medans en människa blir totalt misshandlad? Mår dem bra efter? Varför agerar man inte?

Allt detta handlar om feghet, oro, dålig självkänsla eller ren psykisk störning på ett eller annat sätt.

Varför ser världen ut såhär? Det är fan inte rätt...

 

När alla dessa tankar cirkulerar i ens huvud, då är det dags att gå och lägga sig.

Var ledig idag, sköönt!

Sov jätte länge,kvart i 12?! Brukar sova till senast 10 numera när man är ledig, eftersom man blir så van att gå upp tidigt när man jobbar..

Men har ändå hunnit lite idag. Jag har tränat, följt med Olivia till hennes jobbgrej på telefonplan och sen bara kommit hem och tagit det lugnt.

Och nu medans jag satt här vid datorn och tankarna flöda för fullt så tänkte jag, "Jag har ju ingen blogg, ska man inte ta och skaffa en iallafall?" Som ni ser, så blev det ju helt enkelt så!

Ska försöka anlita min kära vän Olivia så hon kan hjälpa mig att styla till den lite, så att det blir ännu roligare att blogga!

Tänkte iallafall stapla upp lite info om mig själv här, så ni vet vem jag är lite bättre, hehehe.


Namn: Emelie Eriksson

Bor: Södertälje

Född: 1990

Favoritfärg: Hm, röd tror jag.

Favoritmat: Måste nog vara pasta!

Tränar: Föredetta dansare och volleyboll spelare, men just nu är det endast gym! :)

Har varit utomlands: Ja, Norge, Finland, Danmark, Tyskland, Spanien, Turkiet, Storbritannien, Italien, Grekland. Flera ska det bli :D

Piercing: Naveln och öronen om man nu ska vara exakt hihi.

Vill: Vara rik och träffa min mormor som jag aldrig har träffat.

Jag har på mig just nu: Mjukisar och linne.


Hahaha! Den där stapeln gjorde jag helt själv, otroligt va?

Nej men nu känner man att den flamsiga trötta Emelie börjar att ta över. Bäst att sova kanske =)


Hörs mer imorgon!

Puss!