Dagen började inte så värst bra idag.
Precis, vaknade kl 6 av att jag hade jätte ont i magen och mådde otroligt illa. Inte bra med tanke på att jag skulle till jobbet.
Tiden gick och jag mådde fortfarande illa, men inte lika mycket som precis när jag vaknade. St å jag drog till jobbet iallafall. När jag kom dit mådde jag fortfarande illa men efter etag så gick det över. Trodde verkligen att jag hae blivit magsjuk eller något läskigt.
Sedan sprang jag ifrån jobbet för att hämta ut värktabletter på apoteket. Det gick ju inte heller så grymt bra till en början eftersom dosen som jag skulle ha var slut. Efter en tids dividerande med telgeakuten och två apotek så fick jag dem äntligen, men det var brustabletter men det fungerar minst lika bra. Måste ju ta värktablett i nödfall när jag har haft sådan smärta i ryggen som jag har haft dem senaste dagarna, så vad gör man. Men det gick ju bra tillsist :)
Sedan efter jobbet så åkte jag till saltskog och träffade Camilla som var hos hennes pojkvän, vi skulle gå och äta pizza. Det var gott förutom att jag började må illa efter, usch.
Nu är jag iallafall hemma och funderar på att sova ganska snart, är så trött.
Mina inlägg skall inte handla om dig hela tiden, men det här som jag går igenom och har gått igenom i 2 års tid är jättte jobbigt. Jag hoppas att det finns ett slut på lidandet snart, hör av dig när du har något vettigt att säga. Jag vill vänta på ett svar från dig men problemet är att jag tror att jag aldrig någonsin får ett. Vet inte vad jag ska göra. Du vet inte riktigt allt om mina känslor men nästan, och jag vet absolut ingenting. Jag kan inte stå snällt och vänta för länge, det vet du. Och om du verkligen skulle vilja vara med mig så hade du visat det för länge sen. Därför undrar jag om allt det här är värt det. Men du är min svaga punkt. Tänk på att det är schysstare att be mig dra åt helvete istället för att jag ska hoppas på att det blir vi. Jag hoppas du förstår mig. Jag vill vara med dig, men kommer det någonsin funka? Ställ dig själv den frågan. Jag gör i nuläget det bästa i situationen. Men mitt hjärta är skört. Kom ihåg det. Om du ens bryr dig ett smack.
Tiden gick och jag mådde fortfarande illa, men inte lika mycket som precis när jag vaknade. St å jag drog till jobbet iallafall. När jag kom dit mådde jag fortfarande illa men efter etag så gick det över. Trodde verkligen att jag hae blivit magsjuk eller något läskigt.
Sedan sprang jag ifrån jobbet för att hämta ut värktabletter på apoteket. Det gick ju inte heller så grymt bra till en början eftersom dosen som jag skulle ha var slut. Efter en tids dividerande med telgeakuten och två apotek så fick jag dem äntligen, men det var brustabletter men det fungerar minst lika bra. Måste ju ta värktablett i nödfall när jag har haft sådan smärta i ryggen som jag har haft dem senaste dagarna, så vad gör man. Men det gick ju bra tillsist :)
Sedan efter jobbet så åkte jag till saltskog och träffade Camilla som var hos hennes pojkvän, vi skulle gå och äta pizza. Det var gott förutom att jag började må illa efter, usch.
Nu är jag iallafall hemma och funderar på att sova ganska snart, är så trött.
Mina inlägg skall inte handla om dig hela tiden, men det här som jag går igenom och har gått igenom i 2 års tid är jättte jobbigt. Jag hoppas att det finns ett slut på lidandet snart, hör av dig när du har något vettigt att säga. Jag vill vänta på ett svar från dig men problemet är att jag tror att jag aldrig någonsin får ett. Vet inte vad jag ska göra. Du vet inte riktigt allt om mina känslor men nästan, och jag vet absolut ingenting. Jag kan inte stå snällt och vänta för länge, det vet du. Och om du verkligen skulle vilja vara med mig så hade du visat det för länge sen. Därför undrar jag om allt det här är värt det. Men du är min svaga punkt. Tänk på att det är schysstare att be mig dra åt helvete istället för att jag ska hoppas på att det blir vi. Jag hoppas du förstår mig. Jag vill vara med dig, men kommer det någonsin funka? Ställ dig själv den frågan. Jag gör i nuläget det bästa i situationen. Men mitt hjärta är skört. Kom ihåg det. Om du ens bryr dig ett smack.
Kommentarer
Trackback
